Kategori Jämställdhet, Sparande

När det går åt skogen är det bara att ge upp

Mål ska vara utmanande. De får dock inte vara omöjliga. I detta inlägg hittar ni hur det gått att nå mina mål i #snålfebruari och att det ibland är bäst att ge upp.

Utmanande mål i #snålfebruari

Som jag skrev om i början av februari så ville jag fortsätta utmana mig själv efter fattigjanuari. Mål ska ju vara utmanande och mätbara. Mina mål för #snålfebruari blev:

  1. Max 4 kortköp per vecka (jag handlar bara med kort då antal kortköp är samma som antal köp). Tre försvinner direkt då jag har Ekolådan, handlar på Willys/Lidl och har en affärslunch varje vecka. Det ger alltså totalt ett ”drag” utöver det.
  2. Fortsätta träna ute och hemma 2–3 gånger per vecka.
  3. Äta matlåda till lunch alla dagar förutom vid affärslunch.
  4. Nolltolerans för konsumtionsshopping.

Gör om, gör rätt

Med matlåda och nolltolerans mot konsumtionsshopping har det gått bra. Jag har haft matlåda alla dagar och inte shoppat något. Dessa mål fortsätter jag med.

Med resten har det dock gått åt skogen. Jag har inte orkat gå ut och träna, förutom två gånger de senaste sju dagarna. Det känns som jag har för mycket att göra med nya företaget och allt, även fast jag vet att man aldrig kan skylla på att man inte hinner träna. Här kommer det bli nya tag och jag ska försöka komma ut mer.

”Det som har gått sämst är max fyra kortköp per vecka.”

Det som har gått sämst är max fyra kortköp per vecka. Målet har visat sig vara ett orealistiskt mål och samtidigt bidrar till dåligt beteende. Förra veckan behövde jag köpa hårfärg och mascara. Det normala är att jag beställer online där det är billigt, men behöver då köpa på olika hemsidor. Detta beteende ger fler köp men till en lägre kostnad.

För att få så få kortdrag som möjligt, gick jag istället till Åhléns och köpte allt på samma gång. Inte bra. Detta mål kommer jag ta bort eftersom det bidrar till högre kostnader. I oktober förra året följde jag upp vad jag handlade för i kronor, vilket fungerade mycket bättre.

Det handlar inte om hur många gånger jag drar kortet utan i slutänden hur mycket pengar jag gör av med. Men en bra sak som kommit ut av detta är att jag blivit medveten om hur ofta jag får lust att dra kortet (hint: det är oftare än jag trodde).

Det är kul att utmana sig själv, men att kunna sätta stopp när det inte blir som man har tänkt sig är också en framgång. Som min tränare på BodyBalance sa: ”Om du inte trillar ibland betyder det att du har utmanat dig för lite.”.

Slutsats: jag stryker kortköps-målet, fortsätter kämpa på med uteträningen samt fortsätter briljera med matlådor och noll shopping. Allt för en sund privatekonomi med aktiva val som leder till friheten!

Hur går det för dig?

/Framtidsfeministen TwitterInstagram och Facebook

 

Åsikterna som presenteras i denna blogg är mina egna och ska inte ses som investeringsrådgivning.Min jämställda sparbox hittar du här. Vill du veta mer om mig hittar du det här.

Informationen på denna sida ska inte ses som investeringsråd. Placeringar i värdepapper medför alltid en risk. Innan du börjar handla i fraktioner behöver du besvara ett antal kunskapsfrågor. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. De pengar som placeras i värdepapper kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta kapitalet. Det är viktigt att fortlöpande bevaka sitt innehav och vid behov ta initiativ till åtgärder för att minska risken för förlust.