Lehman Brothers - 10 år sedan paniken

För 10 år sedan idag var jag relativt nybliven VD för Unga Aktiesparare, ungdomsförbundet som utbildar och uppmanar unga att investera i aktier. Efter flera år av börsuppgångar kom bomben från vad som kändes som från ingenstans: Lehman Brothers i konkurs.

Jag minns att jag åt lunch med Mats Qviberg ett par dagar innan som utbrast i ett chockat ”vad fan händer” när vi var på väg från restaurangen. Jag förtstod inte helt allvaret i hans uttalande förens jag satt vid min dator på Rådmansgatan och såg rubrikerna på nätet. Det var den 15 september år 2008, en dag jag aldrig glömmer. Dagen då Lehman Brothers, USAs fjärde största investmentbank med 158 år på nacken och 25 000 anställda rasade som ett korthus. Bilderna på medarbetare som lämnade banken med flyttkartonger i famnen och tårarna sprutande finns fortfarande fastetsade på näthinnan. Där och då började vad som blev min första börskrasch. På kvällen ringde P3 och ville att jag skulle komma till Morgonpasset och förklara vad som hände. Alla andra finansprofiler hade avböjt. Jag var den enda som var galen nog att åka dit. Kanske hade jag minst att förlora på att delta.

Jag hade börjat blogga bara veckor innan och följde därför hädelseförloppen nära för att kunna återge allt till Unga Aktiesparares medlemmar. Jag minns när Carnegieaktien stod i 13 kronor och jag jämförde den med att köpa glassen Lakritspuck och när alla isländska banker gick under och köptes upp. Det fanns till och med en välspridd annons på Blocket om att Island var till salu. Fannie Mae och Freddy Mac fortsatte förloppen då de förstatligades och här hemma i Stockholm tog staten via Bo Lundgren och Riksgälden över Carnegie. Det var turbulenta veckor med röda aktiekurser som blinkade och börskurvor som pekade rakt ned.

Nu har 10 år gått och frågan är om vi lärt oss något? Finansbranschen försöker fortfarande hitta nya sätt att tjäna pengar och paketerar produkter på både längden och bredden. Regelverk såsom Mifid och Mifid II har kommit för att förhindra att Finanskrisen skulle kunna ske igen, så även kapitaltäckningskrav på alla finansiella institut. Vi har dock sedan krisen kravlat oss upp tack vare att vi pumpat in pengar i systemet och styr hejvilt med räntevapnen för att kontrollera marknaderna. Många hävdar att just detta förfarande bara bygger nya bubblor som väntar på att brisera. 

Många nya aktiesparare har entrat marknaden under de senaste åren, sparare som aldrig varit med om nedgångar på börsen. I forumen skiner oerfarenheten igenom. Krascher och konkurser finns inte med på kartan, alla aktier går upp. Alla IPOs når himlen. Vi som varit med ett tag känner oss nervösa för den här gruppen som också kommer att få uppleva sin första krasch, kris, börsnedgång (kärt barn har många namn). När den kommer är frågan och är också frågan som media ständigt stöter och blöter. Så här många år av börsuppgångar är vi inte vana vid.

Kan det verkligen fortsätta uppåt? Och svaret är ja. Eller nej. Ingen vet och det är ju just det som är charmen med aktier och börsen. Risken i att investera är det som också borgar för avkastningen. Det gäller bara att veta vilken lek man gett sig in i, att sprida riskerna och hålla koll på ekonomin. Som jag skrev i min ledare i Stock Magazine samma år som Lehmankraschen: ”Börsen går upp, den går ner, den går hit, den går dit - det är en makanös manick”.

/Therese

PS. Missa inte heller alla fantastiska böcker och filmer som gjorts om Finanskrisen. Too Big To Fail av Andrew Ross Sorkin (både bok och film), The Big Short,  Den stora bankhärvan av Carolina Neurath och Det är jag som äger Carnegie av Karolina Palutko Macéus är några av mina favoriter.

PPS. Vill du lyssna på radiointervjun med mig (min första) dagen efter Lehmankraschen så finns den här

Lägg till ny kommentar

Plain text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.

Bloggarkiv