Investmentbolag slår aktiefonder i långa loppet!

Text: Dag Rolander
Källa: Spara i aktier & fonder 2008, en bilaga till tidningen Aktiespararen.

Riskspridning är en dygd inom aktie- och aktiefondsparande. Men det finns olika sätt att sprida riskerna och få god avkastning. Det som ligger närmast till hands är valet mellan aktiefonder och investmentbolag. Vilken sort ska man välja?

Ett långsiktigt sparande med sikte på den avkastning som investeringar i produktionen av varor och tjänster ger måste innehålla en stor andel aktier. Eftersom antalet marknadsnoterade företag är mycket stort, i praktiken omkring 500 i Sverige och hundrafalt fler internationellt, är det en grannlaga uppgift att välja. Antalet aktiefonder är ungefär lika många.

Uppgiften att sålla fram bra värdepapper kräver såväl tid som intresse och kunskap. Men arbetet är mödan värt, eftersom aktiesparande erfarenhetsmässigt och teoretiskt, som en ersättning för risktagande, ger ungefär dubbelt så hög avkastning som riskfritt räntesparande.

Aktiespararnas sju Gyllene regler för direktsparande i aktier är goda råd. Det gäller att man sätter upp ett mål och att man är långsiktig, investerar regelbundet i stället för allt på en gång, kontrollerar riskerna, är försiktig med belåning, håller sig informerad om såväl aktiemarknad som enskilda aktier och bolag, gör sin egen analys och sätter upp regler för omplacering. Under ett svagt börsår, som 2008, förlorarar många både lust och tålamod. Det är både olyckligt och mänskligt. Men i bistra, osäkra tider är möjligheterna till bra investeringar ofta stora.

Riskspridning, med 10–15 aktier sammantaget och hämtade från 5–6 branscher, är särskilt viktig när osäkerheten är stor. Detta antal är normalt tillräckligt, men i tider av stora kurssvängningar (hög volatilitet) med tvära kurskast på 5 procent eller mer över en dag är större riskspridning ofta önskvärd.*

Aktiefonder

Aktiefonder erbjuder både riskspridning och förvaltning, och inriktningen varierar stort. Det finns globala aktiefonder, som väljer aktier från börser världen runt, liksom amerikanska, europeiska och nordiska aktiefonder. Det geografiska temat har de senaste åren förfinats, med valfrihet till nyare så kallade tillväxtmarknader som Ryssland, Kina, Indien, Brasilien, Afrika och Mellanöstern. Här finns branschfonder som till exempel energi och läkemedel. Hedgefonder (hedge = skydd) erbjuder en utjämning av avkastningen och kan med optioner och andra derivat till och med tjäna på att börsen går ned.

Talesättet att man inte ska gå över ån efter vatten har relevans på fondmarknaden. Stora svenska börsföretag som Atlas Copco, Ericsson, H&M och Volvo är internationella och ofta globalt verksamma. Därför kommer man långt i fråga om geografisk riskspridning redan med svenska aktier.

Aktiefonder med inriktning på svenska aktier är av två slag: aktivt förvaltade respektive indexfonder. Den som väljer en aktivt förvaltad fond överlåter uppgiften att välja aktier till fondbolaget. Avgiften för denna tjänst är normalt 1,3–1,7 procent per år. På en svängig börs och efter egna misslyckanden framstår avgiften för de flesta aktiesparare kanske som låg. Räknat på en tänkt årlig avkastning för aktier om 8 procent handlar det dock om en avgift på runt 1/5 av avkastningen, och på lång sikt summerar dessa avgifter till stora tal. En investering på 100 000 kronor som avkastar 8 procent per år växer till 216 000 kronor efter 10 år och till 466 000 kronor efter 20 år, bortsett från skatteeffekter. En investering i aktiefonder som efter avgifter avkastar 6,5 procent ger 188 000 respektive 352 000 kronor. Ett riskfritt sparande som avkastar 4 procent ger bara 219 000 kronor efter 20 år – men kanske bättre nattsömn för placeraren.

I nivå med index

Tanken med aktivt förvaltade fonder är att de efter avgifter ska leverera en avkastning minst i nivå med börsen som helhet, eller ett aktieindex. Flera fonder klarar denna avkastning. Oftast beror överavkastningen dock på den tidsperiod som valts för mätningen. Den senaste månadens eller årets vinnare kan kapsejsa, och som de finstilta varningstexterna säger är den historiska avkastningen ingen garanti för framtida avkastning. En fond som råkat starta när börsen är nedpressad har en fördel i kommande jämförelser.

För att bedöma utvecklingen för en aktiefond behövs referenspunkter, och vanligast härvid är börsindex. I Stockholm följer OMXS 30-index de 30 största företagen viktade efter deras börsvärden, och sammansättningen av bolag i detta index förändras två gånger per år. I OMXS PI-index finns alla aktier med. En fond eller en aktieportfölj utvecklas relativt väl om avkastningen överträffar sitt jämförelseindex inräknat utdelningar och andra överföringar till aktieägarna.

Passivt förvaltade aktiefonder har en sammansättning exakt, nästan, som sina jämförelseindex. I Stockholm finns sju aktiefonder som följer OMXS 30-index. Sådana indexfonder har lägre avgifter än de så kallade aktivt förvaltade fonderna, med avgifter som ofta ligger på 0,5 procent, men det finns sådana med ännu lägre avgift. Den årliga avkastningen för en indexfond blir utvecklingen för index, inräknat utdelningar, minus förvaltningsavgiften och lite andra kostnader.

Det finns en uppsjö av akademisk forskning som visar att sett över en längre tidsperiod är det osannolikt att en aktivt förvaltad fond överträffar ett relevant jämförelseindex. Sannolikt utvecklas en aktiv fond ungefär som index – minus avgiften. När undersökningar visar att aktiva förvaltade fonder som grupp överträffar index brukar förklaringen vara att dåliga, nedlagda fonder inte räknas in eller att hänsyn inte tagits till utdelningar.

Att avkastningen normalt är sämre än för index gör dock inte aktiefonder till en dålig produkt eller tjänst. Fonderna ger tillgång till aktiemarknadens avkastning, riskspridning, månadssparande med små belopp, låga transaktionskostnader och enkelhet.

Investmentbolag

Ett alternativ till aktiefonder, och i stora stycken också ett alternativ till förvaltning av en egen portfölj, är aktier i investmentbolag. Det finns ett tiotal med börsvärden från en halv miljard kronor och uppåt. De största är Investor, Industrivärden, Ratos, Kinnevik, Lundbergs, Latour, Melker Schörling och Öresund. Det finns också mindre investmentbolag än så, ofta mer specialiserade, som East Capital Explorer, Skanditek, Svolder, Traction och Vostok Nafta.

Liksom fonderna erbjuder investmentbolagen riskspridning, dock inte en fullgod sådan. Men med ett par investmentbolag blir riskspridningen god och med en handfull storartad. Bolagen tar ingen avgift men har kostnader. Eftersom det finns skalfördelar i kapitalförvaltning är kostnaderna lägre för de stora bolagen, uttryckt som procent av förvaltat kapital eller substansvärde. På grund av börsnedgången 2008 har kostnaderna ökat till cirka 0,5 procent av substansvärdena, vilket är i klass med de flesta indexfonder.

Aktierna i investmentbolagen har också en annan fördel gentemot aktiefonder: de handlas med rabatt på substansvärdena. Rabatterna har ökat kraftigt i år, och för Investor, Industrivärden, Kinnevik och Lundbergs är aktiekursen nu knappt 70 procent av substansvärdet, vilket innebär att investmentbolagsrabatten är 30 procent. För Latour och Öresund ligger rabatten på runt 20 procent, för Melker Schörling och Ratos ännu lägre. I genomsnitt handlas investmentbolagens aktier till omkring 75 procent av substansvärdena. Rabatten har stor betydelse för avkastningen på lång sikt.

Med lite övervikt för de fyra största och mest rabatterade investmentbolagen, till exempel 15 000 kronor i vardera aktien, och 10 000 kronor för de fyra mindre, blir substansrabatten på hela paketet 25 procent. Med 100 000 kronor att investera är det underliggande kapitalet, det vill säga aktierna som investmentbolagen äger, drygt 130 000 kronor på grund av rabatten.

Eftersom en portfölj med dessa åtta aktier väl avspeglar hela Stockholmsbörsen, H&M undantaget, kan man rimligen räkna med en avkastning på 8 procent per år. Dra ifrån förvaltningskotsnaderna på 0,5 procent och avkastningen blir 7,5 procent på ett kapital om 130 000 kronor. Det ger 9 750 kronor, motsvarande 9,75 procent på den egna insatsen. Det är bättre än såväl aktiefonder som grupp och börsen som helhet. Det är också en tulipanaros: hög avkastning med stor riskspridning och låg risk.

Allt delas inte ut

Investmentbolagen delar dock inte ut hela avkastningen till sina ägare. Hur stora utdelningarna för 2008 blir är lite osäkert. Som ett räknestycke siktar vi på en direktavkastning på i genomsnitt 4 procent, det vill säga 4 000 kronor. Detta betyder att 5 750 kronor av avkastningen på 9 750 kronor behålls av bolaget. Så länge rabatten är oförändrad på 25 procent kommer denna slant att värderas till drygt 4 300 kronor på börsen. Efter mottagen utdelning om 4 000 kronor har aktierna i så fall ett värde på 104 300 kronor. Totalavkastningen blir 8,3 procent, vilket är hårfint mer än den förväntade avkastningen för börsen som helhet.

För den som sparar till pension eller till barn och barnbarn ligger horisonten ofta ett tjugotal år eller längre bort. Någon tiondels procentenhet eller några ynka procentenheter förbättrar utsikterna påtagligt, sett över många år.

Att investmentbolagen kommer så väl ut i jämförelsen med aktiefonder beror framför allt på att substansrabatterna är höga. Den som för ett år sedan betalade 80 procent av substansvärdet har fått en sämre utveckling än index, eftersom rabatten har ökat. Kortsiktigt är rabatten en risk, eftersom den kan öka – men den är också en möjlighet, eftersom den kan sjunka.

Med en ovanligt hög substansrabatt i utgångsläget är genvägen till riskspridning och god avkastning genom en handfull investmentbolag ett svårslaget alternativ. Den som väljer detta alternativ kan luta sig tillbaka och med nästan visshet se fram emot en bättre långsiktig avkastning än börsen som helhet. Att räntesparande är tryggare än aktier och börsen full av risker och möjligheter är en annan femma.

Observera att ovanstående inte är investeringsråd utan enbart information om sparande och de produkter som finns i Aktieinvests sortiment.